Bl.a. Flygvärdinna - en presentation av vem jag är! | Hanna Danemyr
Hanna

Hanna Danemyr

Annons

Bl.a. Flygvärdinna – en presentation av vem jag är!

God förmiddag!

EDIT: Det här blev ett ganska långt inlägg som jag hoppas ni orkar läsa. Snarare eftermiddag nu. 😅

Jag tänkte att jag skulle presentera mig för mina nytillkomna följare, för det är kanske inte alla som vet vem jag är eller vad jag pysslar med. ☺️

När jag inte sitter här framför datorn och skriver, så jobbar jag som flygvärdinna. Ett jobb jag verkligen älskar! Får ofta frågan vad det är med mitt jobb som jag tycker så mycket om, men det är såå svårt att svara på.

Flygvärdinna

Det infinner sig en speciell känsla när jag kommer in i kabinen, en känsla av frihet blandat med ovisshet. Vad som helst kan hända, jag vet inte var jag landar eller hur dagen slutar. Och så älskar jag mötet med mina passagerare såklart! Med det bolag jag jobbar på nu är det mest businesspassagerare som är vana att flyga, de är trevliga, glada och väldigt enkla att ha och göra med. Har flugit charter i många år och det är en helt annan kategori av passagerare. Härliga de också såklart, men på ett helt annat sätt.

Jag har bloggat mer eller mindre heltid sen 2007 när jag startade min första blogg på det som då hette sthlmfinest.se. Jag bodde i Visby då och hade ganska mycket tid över när jag inte jobbade så då började jag blogga. Sen har åren rullat på och nu är bloggen en del av mitt DNA.

Jag flyttade min blogg hit till Vimedbarn i juni i år eftersom jag då gick in i ett nytt kapitel i mitt liv. Jag var gravid. Var, eftersom jag fick ett missfall i vecka 11 vilket var i slutet av juli i år. Jag blev gravid via insemination som jag valt att göra eftersom jag är ensam (vem orkar vänta på mr Right liksom 😉). Jag bestämde mig tidigt för att jag skulle skriva om min resa, både för att ventilera mina egna tankar och känslor, men också för att det säkert finns fler i samma situation, eller som är på väg in i processen.

Det är en speciell resa och många steg innan man förhoppningsvis har sitt lilla knyte i famnen, För att krydda till det lite extra, så har jag lite utav en kniven mot strupen-situation eftersom man i Sverige bara får göra insemination tills man fyller 40 och nu tickar klockan. Jag fyller den 13 november.

För ganska precis en vecka sen, gjorde jag en skrapning då man upptäckt att det fanns rester kvar av graviditeten som inte kommit ut. Det adderade extra tid på processen som jag INTE har och just nu ser allt faktiskt ganska mörkt ut.

Det senast året har jag gått i terapi för att ta mig upp ur en djup depression och det lyckades jag väldig bra med och framtiden såg ljus ut. Tills missfallet. Det kastade mig tillbaka ner i allt det mörka och utlöste en massa känslor som fullständigt slog undan benen på mig.

Jag försökte vara stark och liksom “borsta av mig” missfallet och inför andra glatt säga “bättre lycka nästa gång”, men inombords blödde mitt hjärta. Droppen var när en person i min omedelbara närhet (inte längre!) på ett högst osmakligt sätt ringde och berättade att hon var gravid. Det absolut sista jag behövde höra då, Jag föll handlöst ner i mörkret och trodde aldrig att jag skulle ta mig upp.

Missfall

Jag har varit sjukskriven sen i början av augusti pga mitt psykiska mående och har mer eller mindre legat under ett täcke sen dess.

Jag har gråtit så många tårar, jag har tänkt så många “why me?!”, jag har känt mig ensam, utanför och misslyckad. Så in i helvete misslyckad. Ibland tänker jag att det här är mitt straff, för att jag väntat så länge med att bli gravid, straff för att jag inte “styrt upp” mitt liv tidigare och gjort som alla andra Svennebanan-familjer med mamma-pappa-barn.

Jag har varit väldigt kluven kring hur mycket jag ska dela med mig av i bloggen, eftersom det stundtals är nattsvart och kanske inte så kul att läsa, men jag kom fram till att jag måste vara ärlig och skriva som det är. Sen vill jag ju inte att vartenda inlägg ska handla om hur dåligt jag mår, utan jag blandar in allt möjligt. Mitt mående, shopping, familj, vänner (de få gånger jag tar mig utanför dörren) och lite annat.

Min ambition har alltid varit att posta minst två inlägg per dag och det gör jag oftast, men det finns såklart undantag. Precis som alla andra bloggers så blir jag ju väldigt glad när jag får kommentarer, det gör liksom bloggen mer levande och inte så mycket monolog, om ni förstår vad jag menar – så lämna mer än gärna ett avtryck! 💕

A men ok Det var en liten kortis om mig och vem jag är, fråga mig GÄRNA om det är något ni undrar, låt mig veta vad ni vill att jag ska skriva mer om. OCH som jag skrev igår – använd det lilla like-hjärtat under alla inlägg.

Phu. Det har tagit mig drygt tre timmar att skriva det här inlägget (iofs ganska vanlig tidsåtgång för ett inlägg) och det har rivit upp en massa känslor och jag har gråtit av och till hela tiden, så nu är jag rätt dränerad och ska lägga mig på soffan och försöka samla mig lite.

Vi hörs senare idag!

❤️

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
Hanna

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Ullis


    Du är en stark & klok kvinna!
    Ett missfall är inget som man smidigt tar sig igenom. Det går inte över. Man lär sig bara att leva med det.

    Vi drabbades av “missed abortion” som upptäcktes på första ultraljudet. Sen fick jag gå hem med recept på vagitorier som skulle ge mig sammandragningar.. Hem och vänta..

    Efter ett tag fick jag ett sms från min bästa (???) kompis – som berättade att hon (som 4barns morsa) skulle göra abort, för hon var gravid trotts “säker period & avbrutet samlag”…

    Tack för den fetsmällen..

    Jag tycker du är stark som delar med dig av livets upp- & nedgångar.

    (Saknar att jobba med dig, du är en fantastisk usk:a ❤)

    1. Hanna
      Hanna

      Men TACK Ullis för dina fina ord! ❤️ Och tack för att du delar med dig. 💕 Tänk att folk kan vara så jävla okänsliga. Sparka på de som redan ligger. 😔 Saknar dig också! Ditt glada humör och härliga skratt! ❤️❤️

  2. Ullis


    Du är en stark & klok kvinna!
    Ett missfall är inget som man smidigt tar sig igenom. Det går inte över. Man lär sig bara att leva med det.

    Vi drabbades av “missed abortion” som upptäcktes på första ultraljudet. Sen fick jag gå hem med recept på vagitorier som skulle ge mig sammandragningar.. Hem och vänta..

    Efter ett tag fick jag ett sms från min bästa (???) kompis – som berättade att hon (som 4barns morsa) skulle göra abort, för hon var gravid trotts “säker period & avbrutet samlag”…

    Tack för den fetsmällen..

    Jag tycker du är stark som delar med dig av livets upp- & nedgångar.

    (Saknar att jobba med dig, du ör en fantastisk usk:a ❤)

Annons
stats